DU RÄDDAR MIG
Det känns som att jag blir förföljd.
Vinden är hård och kall, den sticker mig i ansiktet och den river mot mina öron.
Jag är rädd.
Jag skakar och går fortare för att fortare komma hem.
Det är då du är som bäst.
Du räddar mig.
Jag kan känna din hand i min, du håller ett hårt grepp om min vante, ett tecken på att du är där och aldrig släpper taget.
Jag kan höra din röst.
Du går bredvid mig och säger att det inte är någon fara, och börjar prata om något helt annat.
Jag kan känna din närvaro, och plötsligt känner jag en stor våg över mig.
Jag känner mig lugn.
Jag vänder mig mot dig, och kan se dig.
Jag går fortfarande ensam i mörkret en sen kväll, och vinden viner i mitt hår och det syns inte till någon.
Men jag är inte längre rädd.
för du är där, du räddar mig.
I min fantasi.