När jag började som student här i Kalmar så var han en av de Faddrar som under två veckor skulle introducera oss för studentlivet och staden. Vi la inte märke till varandra i den utsträckningen, men under allra sista kvällen, den så kallade Finsittningen, så satt jag med tjejerna vid vårt bord. Och in genom valvet till Stadtshotellets lokal, kom Vidar med sina vänner, finklädd och välvårdad, till skillnad från hur vi alla hade sätt ut under veckorna. Jag kommer ihåg att jag där tänkte "Men oj..." och tittade lite extra åt hans håll. 

 

Vidar har berättat i efterhand att vi under någon kväll under dessa veckor hade dansat tillsammans på Cårhuset. Vi hade dansat bugg, men det hade varit jag som förde dansen. Han har berättat att det var här han föll för mig, för att jag var så envis. 

 

Jag ska erkänna att Vidar var väldigt vän-markerad från min sida under en lång tid. Jag sa till och med till honom att "Du är så härlig, kan du inte skaka hand på att vara min bästa killkompis under våra år tillsammans här i Kalmar?" Han vägrade skaka hand på det. Jag blev lite tjurig över det. Men tycker det är lite kul nu efteråt. 

 

Det var nog först på en tävling på skolan, som var i slutet på september som jag verkligen började lägga märke till honom. Ni vet, att man plötsligt börjar skruva på sig i hans sällskap. Och att man börjar tänka på vad man säger, vad man gör och framför allt hur man ser ut. Som rutin hade det varit mellanfest i min lägenhet, och Vidar hade lämnat kvar en påse med sina Fadder-byxor och några öl i min hall. Vi hade under denna kvällen bytat nummer med varandra också, så att jag skulle öppna porten när han var utanför. Så efter att jag hade tjuvkikat i påsen så skickade jag ett sms till honom, och japp det var ju hans grejer. Jag tog med påsen till Biblioteket en dag när jag och Annie satt o pluggade till vår tenta. Då stod vi och snackade en stund. 

 

Datumen är lite röriga härefter. Men en kväll ute på stadens gator hade jag och Vidar råkat trilla in i varandra och kyssa varandra på dansgolvet. Jag hade av någon konstig anledning dåligt samvete för detta, och försökte förneka det. Glömma det. 

 

En annan kväll ett par veckor senare, hade jag blivit nekad på Harrys eftersom där är 20-årsgräns. Vidar och jag hade ringt under kvällen om att vi skulle träffas där inne. På vägen hem ringer jag honom i frustation över att jag inte fick följa med mina vänner in. Men med facit i hand var det lika bra, då jag sen somnade ganska direkt på sängen när jag kom hem. Vidar hade gått till McDonalds och vi pratade lite lagom sluddrigt med varandra i 10 minuter. Dagen efter vid 2-tiden ringde Vidar mig igen, och denna gången var ingen av oss lika bekväma med att prata med varandra. Vidar säger "Kommer du ihåg vad jag frågade dig igår kväll?" Nej, tyvärr gjorde jag ju inte det. "Jo, jag frågade dig om du skulle vilja ses någon dag och ta en kaffe eller något?" Tystnad. En tystnad som max varar i 1 sekund, men det känns som en evighet. Jag måste säga något. Jag ska ärligt berätta att jag blev en aning generad och överraskad? Imponerad över att han har modet att ringa till en tjej och fråga ut henne. "Jo men det hade väl varit trevligt! Fast jag dricker ju inte kaffe", svarar jag naivt. Då föreslår han en öl istället. Och det föll ju mig i så fall mer i smaken. Men jag hade tyvärr mycket att stå i just denna kommande vecka, så vi skulle höras igen om när det kunde passa. 

 

Jag kan säga att den där ölen har ännu inte blivit av. Men efter en utekväll hade jag, Evelina och Vidar ätit på ett kebabställe efteråt. Och när vi sa hejdå, så gav jag honom en kram. Då säger han "Ge mig en kyss innan du går, att bygga en dröm på". Och som det Håkan-fan jag också är så tvekade jag inte en sekund på att kyssa honom. Och efter det var det en och annan fjäril i magen på mig. 

 

I mitten på oktober hade vi fest för Evelina som fyllde år. Vidar och jag snackade en hel del under kvällen. Bland annat hade jag sagt "Åh, det är synd att jag inte har någon ugn för då kan jag inte göra lasagne" (som att jag hade fått för mig att ens göra lasagne???) Men detta snappade Vidar upp. För dagen efter frågar han om jag vill komma hem till honom på middag, en helt vanlig måndag kväll. Det ville jag. Jag hade först varit hos frisören och klippt av mig håret, sen varit på träning. Efter att snabbt varit hemma cyklade jag till honom, och kom vilse såklart. Men tillslut hittade jag rätt med lite hjälp. Gissa vad han bjöd på? Mycket riktigt, Vidar har en ugn. Lasagnen var utsökt också såklart. Själv spillde jag ett par gånger. Så han framstod i alla fall som väldigt lyckad jämfört med mig. Vi lyssnade på musik och bara satt och pratade. Jag hade sagt till mig själv att senast 11 ska du cykla hem. Ja. Klockan blev ganska kvickt halv 2. Vad är det dem säger, att tiden går fort när man har det trevligt? Vidar erbjöd att låta mig sova hos honom, efter att det blivit så sent. Vidar bor i princip på andra sidan stan och kallt var det. Mörkt och läskigt. Jag hade ju redan brutit mot första regeln att vara hemma 11, så jag kunde ju lika väl ta i ordentligt. Jag var ledig från skolan dagen efter dessutom. Så jag sov över. 

 

Morgonen därpå åt vi pannkakor till frukost. Jag var ganska godstunnad. Sedan träffades vi mer och mer. Sista helgen i oktober hade vi fest på skolan och därefter sov Vidar hos mig. Och dagen efter var det Halloweenfest, och han gillade min fladdermus-utstyrsel, då sov jag hos honom. Dagen efter följde han mig hem och höll min hand. 

 

Efter ett tag började saker och ting ifrågasättas. Vad vill han och vad vill jag? Vart ska detta leda? Till en början backade jag några steg. Men efter att ha fått tid att tänka, så kan man ganska enkelt känna efter vad det är man egentligen vill. Så vi började ses igen. Vi sågs varje dag. Och snart var det inte så svårt för att folk runt omkring oss att också inse att, ja men det finns nog något mellan dem... 

 

November månad gick, och likaså gjorde december. När jag skulle åka hem för julen, följde han mig till tåget och vinkade hejdå. När han gick så vände han sig om och tittade efter mig. Dessa tre veckor påverkade oss ganska kraftigt. Jag saknade honom så mycket. Känslor började växa och jag förstod mer och mer att ja, men jag är ju kär i den här killen. På tolvslaget på Nyårsafton ringde han mig, och jag svarade "hej, älskling". DEn 4 januari tog Vidar tåget ner till mig i Skåne och fick träffa min familj, och se hur jag bor och var jag har vuxit upp. Och nu i helgen följde han med mig ner till Olivias 20-årsfest. Och för att avsluta detta inlägg, ska jag väl erkänna att vi har gett varandras extranycklar till varandra.