I sådana här situationer undrar man vad som är meningen med livet. När det kvittar hur mycket tid man har lagt ner, hur mycket man har kämpat och hur mycket man har offrat för detta. Ja, mina vänner. Det handlar om ett matteprov. Jag var så sugen på ett C och jag arbetade verkligen upp mig, så mycket har jag aldrig ägnat åt matte innan. Det var nästan till och med så illa så det började bli roligt. Allt detta spelade i slutändan absolut ingen som helst roll. Jag hade fått exakt samma resultat även om jag inte hade kämpat. Det gick så jävla dåligt. Jag började nästan gråta när jag insåg att jag hade räknat fel. All tid som bortkastad. Jag var så sjukt förberedd, redo och nästan taggad för detta prov, så går det bara utför för varje uppgift jag gör. Jag vill bara gå och dö, för allt slit tjänar ju ändå ingenting till. Bara det att jag är för rädd för att dö. Vad ska jag nu göra då ? All min kraft är slut. Och jag orkar inte hämta ny för att resa mig igen. Jag ler. Det får duga så länge. Men det är det enda jag orkar göra för att göra allt bra igen. Jag orkar inte bry mig mer. Varför ska jag bry mig om nånting som bara tar min tid och kraft när det ändå inte ger nånting tillbaka ? Det är ju bara idiotiskt. Ja, jag slutar. Från och med nu så mattestrejkar jag. :mad: